IVF – hur går det till?

IVF kallas ibland också assisterad befruktning eller provrörsbefruktning. Den här metoden kan användas vid alla typer av infertilitet, oavsett om det handlar om manlig, kvinnlig eller av okänd anledning.

Innan man startar med en IVF-behandling behöver paret genomgå en fertilitetsutredning, för att se om det finns några orsaker som kan ligga bakom infertiliteten.

IVF-behandlingen börjar med att kvinnan stimuleras med hormoner för att flera ägg av de som förloras varje månad ska mogna i äggstockarna. När äggen mognat hämtas de ut genom att läkaren, med hjälp av ultraljud, aspirerar de mogna äggen med en tunn nål genom slidväggen. Samma dag får mannen lämna ett spermaprov som förbereds separat, för att senare förenas med äggen i en odlingsskål där själva befruktningen sker. Om spermierna är för få till antalet, eller inte kan ta sig framåt av egen kraft, injiceras spermien i ägget. Detta kallas mikroinjektion eller ICSI.

De fertiliserade äggen blir nu embryon som får utvecklas i IVF-laboratoriet under några dagar. Efter vanligtvis 2 till 5 dagar, utvärderas embryonas utveckling och det embryo som bedöms ha högst chans att ge upphov till graviditet, väljs ut och sätts in i livmodern. Detta sker med en liten slang (även kallad kateter) som förs in i livmodern.

Hur ofta lyckas IVF?

Chansen till en graviditet efter IVF varierar vanligtvis mellan ca 30 och 50 % beroende av olika faktorer där kvinnans ålder är en av de tyngsta faktorerna.

När kan du inte få IVF?

Kvinnans äggreserv varierar mellan olika kvinnor och är av stor betydelse för att IVF överhuvudtaget ska kunna fungera. Hos de flesta kvinnor börjar äggreserven minska redan i 30-årsåldern och vid 40 års ålder är den betydlig reducerad. Andra faktorer, som genomgången cancerbehandling, kan leda till att äggreserven skadats, även hos unga kvinnor. Här spelar även ärftliga faktorer in. Vid ultraljudet och blodprov inför behandlingen kan du få veta om äggreserven är tillräckligt stor för att genomföra en IVF.

Andra hinder för behandling kan vara sjukdomar som riskerar att försämras kraftigt vid graviditet eller bärare av infektioner som exempelvis HIV.